Trevliga promenader?
På nåt konstigt sätt så får jag alltid hundar som inte kan uppföra sig på promenader! Kan det ha och göra med att jag aldrig orkar ta tag i det? Jag är som värst på morgonen speciellt sen jag slutade röka. Jag känner redan när jag tar på mig skorna att jag bara vill skrika åt hundarna att ta det lugnt! Men jag biter ihop för jag är inte tillräckligt arg...Så kommer vi ut och dom far och flänger åt olika håll men även här är jag rätt lugn. Ändå tills Dundra börjar kampa med sitt koppel så att jag nästan snubblar på henne och Glitter drar åt ett annat håll. MEN vore det så att Dundra faktiskt kunde LYSSNA så hade det nog inte spårat ur. Men varje morgnpromenad ser jag mig själv stå där och skrika som en psykpatient: SLUTADRAIKOPPLETINNANJAGBLIRTOKIG! NEJDUNDRANUFÅRDUFANGEDIG! GLITTER! MENSLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄPPDÅ! GLIIIIIIIIITTER!
Efter dessa utbrott går dom som små lamm (små lamm som tigger godis visserligen!) och jag tänker att: ja, men det här var ju faktiskt en trevlig promenad och: vilka framsteg Dundra har gjort!
Ochh så börjar det om igen ett par timmar senare!
(Mathias har faktiskt intresse av att hundarna ska uppföra sig så han jobbar på det!)